Undergiven och stark

Så du är undergiven? Härligt! :)
Som undergiven behöver du vara stark! Du kommer att möta "låtsasdominanta" som tror att du går med på vad som helst bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du är "mindre vetande" bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du gör "allt", bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som påstår sig vara dominanta för att det är det du vill ha, i hopp om att få knulla.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla i evigheter...

För när du presenterar dig som undergiven på nätet får du X antal "sanningar" nedkörda i halsen. Och X antal påflugna, oseriösa personer som tror att undergivna alltid steppar omkring nakna i high heels och säger "ja" och "amen" och niger hela dagarna.

Som undergiven är du stark! Om du inte är stark utan tror att "du får vad du förtjänar" är du inget annat än en dörrmatta. Ingen människa förtjänar att vara en dörrmatta. Därför är du stark. Stark nog att skilja agnarna från vetet. Stark nog att märka skillnad på någon som vill dig väl och någon som vill utnyttja dig.

Är du oerfaren kommer du att göra misstag. Länge. Se dessa misstag som lärdomar. Att du blir behandlad som skit och pannkaka beror inte på att du är en dålig person. Det beror på att andra är egotrippade och hänsynslösa! Lär dig, bryt ihop, kom igen och gå vidare.

De som bara ser till sin egen vinning kommer alltid att finnas. Acceptera det. Gilla läget. Släpp taget och gå vidare.

Du är stark. Du vet vad du vill. Se till att få det. Och var dig själv nog.

Först när du älskar dig själv, förlåter dig själv och accepterar dig själv, kan du ta emot dominans som den bör tas emot. Som en gåva från någon du respekterar. Som en gåva av omtanke och kärlek.

Du är inte underlägsen för att du är undergiven. Du är du. Och du förtjänar att bli behandlad med respekt och omtanke!

Tillit...igen

Jag vet inte hur många texter jag skrivit om tillit genom åren, men det är ett viktigt ämne.
Hade nyligen ett samtal med en annan undergiven där tillit återigen kom upp.

Tillit är svårt och ändå så självklart!
Utan tillit går det inte att bygga en riktigt bra relation. Den blir liksom aldrig helt fullständig.
Tillit måste vara ömsesidig och tvåvägs.
Den måste förtjänas och det är inte gjort i en handvändning. Och den enda vägen till att förtjäna den är att vara öppen och ärlig och visa att man är en person att lita på. Tillit infinner sig inte per automatik utan måste jobbas fram.

Förmågan att känna tillit påverkas förstås mycket av det man har i bagaget. Har man blivit sviken och bedragen i livet kan tilliten sitta långt inne.
Men nånstans måste man också göra valet att känna den. Besluta sig för att ha tillit. Tillit är en risk man tar, som att spela på lotteri, fast med större vinster eller värre konsekvenser beroende på om det blir "vinst" eller inte.

Den allra viktigaste tilliten, har jag insett, är tilliten till sig själv! Att vad som än händer en i livet har man sin självtillit att falla tillbaka på. Ibland kan jag tänka på de gånger livet har klubbat mig och känna stark rädsla för att det ska hända igen.
Men jag ser också styrkan i att jag har rest mig och gått vidare varje gång. Så jag litar på att jag klarar även kommande smällar!

Den enorma lilla skillnaden

Läste lite på nätet i morse. En kvinna skrev om dagen idag. Om en skolavslutning hon såg fram emot. Men också om att hon var orolig och nervös för hon hade glömt fixa kaffe till sin man i morse och nu undrade hon vad som skulle hända när han kom från jobbet.
Läckert va? Tänk 24/7, slarvig undergiven, pirrigt nervös hela dagen, bestraffning på kvällen. Kanske smisk?

Ursäkta om jag avbryter dina fantasier nu.

Det kunde varit läckert om jag läst det på Darkside, men det var skrivet i en sluten grupp på ett av våra största sociala medier och hon var orolig och nervös på allvar. Inget pirrigt spännande, ingen skräckblandad förväntan och förtjusning.
Däremot en skräckfylld väntan på mannens hemkomst, en förstörd dag, rädsla, oro, osäkerhet och sorgsenhet.

Min magkänsla skrek varningssignaler lång väg...

Den enorma lilla skillnaden är samtycket.

Var rädda om varann!

Tillit

Det talas mycket om hur viktigt tillit är inom BDSM och så är det naturligtvis. Men tillit är viktigt i alla sorters relationer, tycker jag. Hur som helst pratas och skrivs det mycket om att bygga tillit och känna tillit, men väldigt lite om vägen dit och vad som ökar och minskar tilliten. Här är mina tankar om detta.

För det första kan man känna/inte känna tillit på många olika plan, vissa oändligt mycket viktigare än andra. Jag kan känna stor tillit till en persons förmåga att laga mat, medan jag inte alls har tillit till samma persons förmåga att köra bil t ex. :) Såna "små" saker spelar som regel mindre roll, det finns alltid relativt enkla lösningar på detta.

Men i ett förhållande, i en kärleksrelation är det tillit på ett högre plan och i större sammanhang som är viktig för att samspelet ska fungera bra.

För det första krävs det att båda parter VÄLJER att känna tillit. Kan man verkligen välja det? Ja, jag tycker att det är ett val man har så länge det inte gäller en partner där alla varningsklockor ringer på högsta volym. Att välja tillit kan vara svårt, särskilt om man råkat ut för besvikelser och svek tidigare. Då gäller det att ha i åtanke att en ny partner INTE är samma person som den som svikit förut utan det handlar om att ge en ny människa en chans. För om man hela tiden är misstänksam går man inte all in i relationen utan gör det med reservation och då får man heller inte ut mer än vad man ger. Om man blir sviken ännu en gång då? Ja, då blir man det! Det är smällar man får ta, det är så livet är. Men att leva i samspel med andra utan att våga känna tillit är liksom inget bra alternativ.

En annan sida av myntet är hur man SKAPAR tillit för sin partner. Detta är åxå bådas ansvar. Tillitens mamma och pappa heter öppenhet och ärlighet. Tillitens fiende är att vara hemlighetsfull.

Allt man gör, kanske saker man inte ens själv tänker på, som kan uppfattas "hemlighetsfulla" motverkar tilliten. Att öppet och ärligt berätta hur läget är, hur man mår, varför si och så, vilka tankar man har, vad man vill och önskar befrämjar tilliten. Att vända ryggen till och smussla med sin mobil, att släcka ner sidor på datorn när partnern närmar sig t ex,,, kan vara något man inte ens tänker på och gör av gammal vana, men är exempel på sånt som kan sätta ordentliga käppar i hjulet för tilliten. Eller åxå gör man sånt för att man verkligen har något att dölja och då kanske man ska ta sig en allvarlig funderare över sin relation och sin partner! Men då är vi inne på ett annat område. :)
Det kan ju åxå vara så att man hemlighåller vissa saker för att skydda sin partner. Men i så fall visar man ju bristande tillit till partnerns förmåga att hantera detta.
Även saker som hemlighålls utan att man tror att det märks, lyser ofta igenom som något diffust som blir till hinder för tilliten.

Får man inte ha några hemligheter då? *S* Jo, naturligtvis! Det finns saker som är mindre viktiga och som egentligen inte påverkar tilliten alls. Om du t ex har en fantasi som du ändå inte har planer på att leva ut, kan du ju lika gärna behålla den som din lilla hemlighet. :) Om du har en passion för isglass och äter det i hemlighet av nån anledning spelar det heller ingen större roll. *S* Men när du känner något, vill något, behöver något eller känner att du bara måste göra något du inte kan berätta för din partner,,, då ska du fråga dig själv vad du visar för tillit och hur detta påverkar hela relationen. För tillit är ett måste för en bra relation,,, och därmed ärlighet och öppenhet åxå!

Jag hade en gång en diskussion med en man som påstod sig vara dominant om just detta med tillit. Jag försökte förklara att man inte vinner någon som helst tillit på att vara hemlighetsfull. Han, å sin sida, påstod att det faktum att man var undergiven gjorde att man skulle visa tillit till sin dominant oavsett! Ehhh,,, nej,,, det funkar inte så! *S*Så, det är med tillit som så mycket annat,,, ju mer du ger desto mer får du tillbaka. Ger du av dig själv, ger du din öppenhet och ärlighet och vågar visa den du verkligen är får du det samma tillbaka,,, ofta, men inte alltid.

Tillit är inte det lättaste. Det är sant som det sägs att den kan ta år att bygga upp och en sekund att rasera. Och det gäller för båda parter att tänka på att både visa varann tillit och agera så att man hjälper varandra att känna denna tillit.

Ärlighet och öppenhet

Rubriken anger två faktorer som är oerhört viktiga, inte minst i en BDSM-relation! Jag återkommer ofta till dessa både vad det gäller kommunikation och förhållandet i stort.

För mig innebär ärlighet och öppenhet att kunna berätta allt för min partner och att hålla fast vid det som båda vill i relationen, likaväl som att undvika det som båda INTE vill. I stort som i smått,,, alltid.

Ordspråket "det man inte vet har man inte ont av" är inte gångbart här, tycker i alla fall inte jag. För varje sak du gör, som din partner inte vet om och du inte kan berätta om, lägger du en sten på muren mellan er. Även om det aldrig kommer fram (fast ofta gör det ju det) skapar varje sån sak en ökad distans mellan er och förhindrar intimitet och närhet. För även om det är omedvetet, har du något att dölja drar du dig undan lite.
Så det du inte kan göra inför ögonen på din partner kan du inte göra alls, anser jag. Och det du inte kan säga till din partner blir fler stenar på muren. Det är det som är ärlighet och öppenhet i grunden för mig.

Inte enbart att SÄGA att det är viktigt att vara ärlig,,, utan att verkligen vara det åxå på alla plan.

24/7

För att jag är bekväm av mig benämns den Dominante som han och den undergivna som hon nedan.

En 24/7-relation är ett åtagande från båda parter. Det är en överenskommelse som ger fördelar för den som gillar konceptet, men det innebär även en hel del ansvar.

Det finns inga standardmallar utan vad förhållandet ska innebära är upp till de två som ska leva i det. Således krävs kommunikation och förhandlingar innan man kastar sig in i det hela.
Det kan låta finfint att pojke träffar flicka och båda vill ha 24/7 men vad detta innebär för den ene respektive den andre kan vara två helt olika saker!

24/7 kan låta så jävla häftigt för den som aldrig provat. "Åh, hon är undergiven och gör som han vill, han kan ha sex när som helst!" Eller?
Tja, det är ju förvisso inte osant. *S*
Men om man tror att det är allt 24/7 handlar om bedrar man sig grundligt! Visst handlar 24/7 om sex! Men åxå om så mycket annat,,, som att skapa dynamik och spänning i relationen t ex.

En sån här relation innebär att båda uppfyller sina överenskomna åtaganden ALLTID!
24/7 pågår, som framgår av namnet, dygnet runt, i vardag som fest.
Det innebär att den undergivna gör det hon tagit på sig att göra och är sådan hon gett sitt medgivande till att vara utifrån hennes dominants önskemål - ALLTID!
Och det innebär att den dominante ansvarar för det som är överenskommet att han ska ansvara för och beter sig så som avtalat är - ALLTID!

24/7 innebär just det - ALLTID. Antingen man känner för det eller inte. För vem är på topp jämt? Och självklart ska man göra avsteg om det finns verkliga skäl till det, t ex sjukdom. Självklart ska man ha förståelse för om partnern inte orkar av någon anledning. Men argumentet "jag har inte lust" är inget alternativ här, för då faller det hela.

Det fina i kråksången är dock att det man kommer överens om är ju sånt man i grunden gillar och därför kan en situation vändas från ett "jaha" till ett "YES!" på ett ögonblick och solen börjar lysa över en grå dag. :)

24/7 är inget du kan stänga av och sätta på när det passar dig för då är det ju inget 24/7 eller hur? Då är det snarare "jag har BDSM när jag känner för det, annars är jag vanilj". :D

24/7 är ett sätt att anstränga sig för varann, att hålla gnistan i förhållandet vid liv, att visa omtanke om varann fast på olika sätt. För att lyckas med detta krävs engagemang och vilja från båda håll, för så snart man börjar slappa och tar det hela lite med en klackspark knackar vardagsslentrianen på dörren.

Att åta sig att leva så är kärlek,,, absolut kärlek, tycker jag.

Råd till Dominanta män

 

1. Master bör inte lägga patiens större delen av tiden när den undergivna har en dålig dag. 2. Om Master inte vill ha en rabiat undergiven bör Han inte nypa henne på insidan av överarmarna. 3. Om Master kittlar sin undergivna under fötterna är det inte hennes fel om Han får fläskläpp och näsblod. 4. Om såsen kokar över kan det bero på att den undergivna har Master i telefon just då och därför gör en helt riktig prioritering - Master går före sås! 5. En klok Master stannar och ser sig för vid övergångsställen, särskilt när den undergivna är ute och kör. 6. När den undergivna tar god tid på sig för att göra sig vacker är det helt och hållet för Master skull och bör inte bestraffas även om Master får vänta. 7. Om den undergivna glömmer Masters cigaretter, trots att Han sagt åt henne att ta med dom, är det förstås av omtanke om Masters hälsa och beror inte alls på dåligt minne. 8. Ovantstående gäller också när hon glömmer ställa fram saltet! 9. Master bör inte sätta ändan i vädret inom räckhåll för sin undergivna då detta kan fresta hennes dåliga karaktär allför mycket och förorsaka en oemotståndlig impuls att, för en gång skull, smiska tillbaka! 10. Om Master frågar sin undergivna om hon vill ha fem rapp till och hon svarar nej, varpå Master bestraffar svaret med 10 rapp bör Master tänka på att f ö r många såna frågor kan leda till muskelvärk, stelhet och smärta hos Master. I annat fall kan detta leda till skrattanfall hos den undergivna!

Svaga undergivna och dumma Dominanta?

 

Det är enorm skillnad på undergivna och undergivna! Ingen är den andra lik. Att säga att undergivenhet är si eller så är som att säga att alla finnar bär kniv och alla greker luktar vitlök,,, typ,,, Sen är det också stor skillnad på en erfaren undergiven och en oerfaren. Att vara ny inom BDSM kan på sätt och vis jämföras med att vara ny på en arbetsplats. Vad gör man första tiden på en ny arbetsplats? Man kollar läget och stämningen, man lyssnar in och lär sig hur rutinerna är, man litar på att dom som är "gamla i gamet" vet vad dom snackar om. Vad man oftast inte gör (om man nu inte fått jobb som chef då) är att omedelbart ifrågasätta vad alla säger. Om någon säger att man ska göra nåt som verkar bakvänt och tokigt så drar man inte från jobbet som en avlöning, utan man försöker ändå. Till och med om någon säger åt en att göra något som kanske går emot säkerhetsföreskrifterna, drar man sig för att sätta ner foten. För att man är ny, för att man vill visa sig duktig, för att man vill hålla sig väl med kollegorna,,, det kan finnas många orsaker. Men poängen är att jag vet många som skulle bete sig så på en helt ny arbetsplats och det har inte mycket med Dominans och undergivenhet att göra. Så kommer vi då till BDSM-världen. Kan ta mig själv som exempel. Jag hittade dit efter många, många års längtan. Jag visste absolut ingenting! Jag hade klart för mig att det finns folk som ljuger och bär sig illa åt på nätet, dock inte i vilken omfattning detta förekommer. Jag börjar prata med en man som säger sig vara dominant. Han säger sig ha över 20 års erfarenhet av BDSM. Det låter lika betryggande som den erfarna kollegan på en ny arbetsplats och jag lyssnar när han berättar hur BDSM "skall" vara. För att göra en lång historia kort,,, det gick åt helvete. Men hur skulle jag, som ny och okunnig undergiven, veta VEM jag borde lyssna på och inte?? Jag hittade aldrig nån "manual" med varningstecken eller några råd och tips på vad som var sunt och inte. Var jag svag, hade dålig självkänsla och taskigt självförtroende? Nej, men jag var grymt okunnig! Ovanpå detta läggs också en stark längtan efter att leva ut, lyda och vara till lags. Var den "erfarne" dominanten medvetet elak? Nej, men han var lika förvirrad som ett spädbarn i en topplessbar! *S* Han trodde på fullt allvar att hans koncept skulle fungera i verkliga livet. Han hade sin livsstil klar för sig och när den inte funkade var det mitt fel, jag var inte tillräckligt undergiven för att stå ut. Det hjälper inte med 20 års erfarenhet om realismen och självinsikten är noll och inget. Just längtan att leva ut sin undergivenhet kan ställa till det, tror jag. Som nyutkommen ur garderoben vill man inte börja sin utlevnad med att ifrågasätta och protestera. Man vill så förtvivlat gärna hitta någon att leva ut tillsammans med,,, och man vill känna njutningen i att lyda. Men när lydnaden får en att må riktigt dåligt,,, då är den av fel sort. Det kan aldrig vara rätt att göra en annan människa illa! Och det är aldrig den undergivnas fel om hon/han blir utsatt för övergrepp! Men det finns högar av Dominanta som inte vet och förstår vad dom sysslar med! Och det finns drivor av undergivna som bara längtar och saknar kunskap om vad dom ger sig in i. Vi borde bli bättre på att fånga upp och informera nya undergivna. Vad vi ska göra med Dominanta som inte fixar att ta det ansvar dom borde göra har jag inget svar på i nuläget,,, skitstövlar finns liksom överallt. Det är, som sagt, inte en undergivens ansvar om en Dominant begår övergrepp. Men det är varje människas rätt och ansvar att skydda sig själv! Problemet är bara att många inte förstår vad dom behöver skyddas ifrån! Av okunskap, för att dom inte fått lära sig att se tecknen på vad som kan vara sunt och inte. För att vi har den vilja vi har, att följa och lyda och det är vad vi gör när det kommer någon som säger sig veta hur saker och ting ska vara. Inte för att vi är dumma och svaga, utan för att det är såna vi är! Att hamna i klorna på en oseriös Dominant, så som jag själv gjorde, är lätt hänt, fullt förståeligt och en dyrköpt lärdom,,, om det händer en gång! Om man kommer på sig själv, med att gång på gång råka ut för liknande, negativa saker bör man ta sig själv i hampan, sätta sig ner och fundera över hur man ska gå vidare. Det hjälper en liksom inte att idiotförklara den ena Dominanten efter den andra utan man får försöka lära sig att se varningstecknen och vara försiktigare i framtiden. Samma sak om man som Dominant, gång på gång, hittar nya undergivna som kraschar efter en tid. Då bör man ta sig en mycket allvarlig funderare över sitt sätt att Dominera istället för att förkasta den ena undergivna efter den andra som "oäkta" och psykiskt instabil.

Undergiven och undergiven

 

När undergivenhet diskuteras brukar skillnaderna i undergivenhet påtalas. Man brukar benämna/s som antingen sexuellt undergiven eller socialt undergiven. Jag vill dock tillföra ytterligare ett begrepp. En sexuellt undergiven är, enligt min definition, en person som tänder på att vara undergiven i sexlivet. En socialt undergiven är, för mig, en person som är undergiven i många olika sammanhang gentemot andra, t ex i arbetslivet och bland vänner. Så vad vill jag då lägga till för "etikett"? Jo, jag skulle instifta begreppet ”relationsundergiven”. Med detta menar jag att vara undergiven en specifik person som man har en relation med. Jag avser saker man gör i vardagen, som inte nödvändigtvis är sexuella till sin karaktär, men som triggar undergivenheten och ger en mental tillfredställelse. Att passa upp på sin partner på olika sätt, kan vara ett exempel.   Att vara relationsundergiven innebär inte att man är undergiven alla. Det innebär inte heller att man endast är undergiven i det sexuella.  Det är att vara undergiven i en relation med en Dominant där, enligt överenskommelse, BDSM ingår, sexuellt såväl som i vardagen.

Om att bygga tillit och gå framåt

I början och en bra bit in i ett förhållande mellan Dominant och undergiven håller man på att lära känna varann. Som undergiven behöver man veta var man har sin Dominant. Man behöver veta att Han finns där för en och att Han reagerar på det man gör. Därför testar man. Detta testande är omedvetet. Men testandet är ett slags fråga. ”Kan jag lita på Dig?” ”Kan Du ge mig det jag behöver?” ”Var går gränserna för vad som är ok och inte?”Den Dominantes agerande och reaktion på detta testande är svaret. ”Det här är ok, men inte det här.” ”Jag ser vad du gör och det här blir konsekvensen.”
Jag tror att detta är en process som pågår rätt länge. Någonstans, för längesen, läste jag att det tar ca 2 år att bygga upp en fullt fungerande BDSM-relation. Det tar tid att lära sig känna vad som är ok och inte och när. Att bli trygg i vetskapen om att Han ger mig det jag behöver. Det är inte säkert jag får mina behov tillfredställda omedelbart. Men så vill jag heller inte ha det. Det är ju Han som bestämmer. Men jag vet att Han ser mig, att Han har omtanke om mig och när Han tycker det är läge och dags då ger Han mig det jag behöver för att må bra.
För att nå denna utveckling krävs kommunikation i massor! Jag kan tänka mig ett förhållande där den undergivna testar så där i början och inte får ”svar” från sin Dominant. Den Dominante kanske är osäker och vet inte hur situationen ska hanteras. För någon oerfaren är detta inte helt lätt. För att, som Dominant, kunna sätta ner foten och ta tag i sin undergivna, krävs också tillit. Denna tillit finns inte i början av en relation för den måste byggas upp över tid. Men en Dominant måste ju kunna lita på att den undergivna inte rusar iväg och gör en anmälan när Han sätter stopp enligt överenskomna ramar! Det löser man med att prata med varann,,, mycket!
Det finns ett väldigt lugn och en stor trygghet i den här känslan av att bara behöva följa. Stressen man kan känna i början av en relation, inför hur den skall utvecklas och vad som ska hända här näst, är borta. Den ersätts av en stabil, trygg och på nåt vis gnistrande vetskap om hur saker och ting förhåller sig.

Snäll och elak dominans

 

Pratade här om dagen om psykisk dominans med en god vän. Hen uttryckte sig på ett sätt som fastnade i min skalle, nämligen att hen vill ha ”snäll psykisk dominans” och inte ”elak psykisk dominans”! Förmodligen är det så att det som den ena upplever som snällt, anser den andra vara elakt och vice versa, men jag tyckte uttrycket var bra och funderade vidare på vad som var ”snällt” respektive ”elakt” ur min synvinkel. -snäll psykisk dominans är sådan som triggar mig, inte bryter ner mig. -för att jag skall uppleva dominansen som snäll måste den förutom tillrättavisningar, direktiv och order, innehålla beröm när jag gör rätt. -den får gärna vara sträng, men på ett kärleksfullt sätt. -den får gärna vara lite skrämmande, men på ett lekfullt sätt och med hänsyn till mina gränser. Snäll psykisk dominans kan för mig vara t ex: -att titta på mig med sträng blick. -att säga ”Passa dig” med det där speciella tonfallet som får mig att liksom frysa fast! -att göra mig pirrigt nervös genom att plötsligt beordra nånting jag inte väntar mig just då. -att prova min tillit genom att utsätta mig för något okänt. (Det är så underbart pirrigt att våga därför att man litar så totalt på sin Dominant och då är det så väldigt stärkande efteråt!) -att överbevisa mig! (ja, faktiskt kan jag gå igång rejält på att bli överbevisad och tvingas erkänna att jag hade fel!) -att ”förminska” mig på ett kärleksfullt sätt, få mig att känna mig liten,,, Elak psykisk dominans skulle för mig vara att: -enbart påpeka vad jag gör fel och aldrig berömma när jag gör rätt -kalla mig för slyna, slampa och andra ord som jag upplever som förringande och negativa. -ge mig order och direktiv som vi båda på förhand vet att jag inte kommer att klara (finns det nåt mer knäckande om det inte är på rent skämt förstås?) -att spela på rädslor som verkligen är allvarliga. Det gäller alltså, återigen, att ha en fungerande kommunikation för att få dominansen att fungera till bådas nöje.

Smiskets olika faser - skrivet med humor men undertonen är allvar

Jag-vill-ha-massor-av-pisk-stadiet: Det första stadiet som börjar innan sessionen startat, när jag är pirrig av förväntan och lycklig över det jag vet kommer att hända. Pågår även en bit in i sessionen under största delen av uppvärmningen.

Gnällspiks-stadiet: Detta stadie uppnås ungefär i slutet av uppvärmningen när smisket blir hårdare och det börjar göra ont. Pågår olika länge beroende på situationen och kännetecknas av gnäll och gnöl och jämmer samt diverse vridningar, bensprattel och små jämfotahopp. Avslutas nästan alltid med att Master tar en paus, tittar strängt på mig och säger åt mig att stå stilla. *S*

Sammanbitet-duktig-stadiet: Efter tillsägelsen från Master inträder detta, ofta korta, stadie, då jag anstränger mig hårt för att vara lydig och duktig och ta emot smisket med lugn och fattning. Det funkar,,,, en stund,,,, tills Master tar i hårdare med rappen varpå jag övergår i,,,,

Fan-vad-det-gör-ont-stadiet: Kännetecknas av diverse skrik, oljud och snyftningar. I detta stadie börjar jag åxå svettas av ansträngningen att ta emot och hantera smisket.

Far-åt-helvete-stadiet: Nu kommer adrenalinkicken. Det är i det här stadiet jag blir förbannad och vill helst be Master dra till nåt ställe där solen inte skiner! *S* Det h a r hänt att jag slagit tillbaka, men det är ingen god idé! Här är det oerhört viktigt att inte avbryta tror jag, detta är ett stadie man måste komma förbi innan man avslutar sessionen. Kännetecknas av att de tidigare skriken övergår i morrningar, fräsanden, väsanden och ilskna stampningar med fötterna. Detta stadie förkommer inte alltid, har märkt en tendens till att det blir mer markant om det var längesen jag fick pisk och kan utebli helt om det inte var så längesen sist.

Jag-ger-mig-stadiet: Ilskan försvinner lika fort som den kom och kroppen mjuknar. Jag ger upp och ger efter och bara tar emot. Endorfinerna börjar rusa. Här kan tårarna komma, särskilt om jag sitter fast till både händer och fötter.

Jag-är-kåt-som-en-iller-stadiet: Nu infinner sig upphetsningen. Jag blir obeskrivligt kåt och vill bara ha mer och mer och mer. Det gör inte ont längre, även om Master tar i för fullt utan smärtan har blivit njutning. Här kan det komma orgasmer på löpande band om förhållandena är dom rätta. Från mig hörs bara dova stönanden.

Take-off-stadiet: Nu börjar jag ”lyfta”,,,, -jag känner mig svävande, omgivningen försvinner, jag hör vad som händer men orkar inte bry mig om nånting än att bara vara i nuet och bara försvinna in i min egen lilla värld.

Subspace-stadiet: Innesluten i en bubbla av känslor och kärlek svävar jag omkring. Det är ljuvligt, det är underbart och det enda jag hör nu är Masters röst och det enda jag är medveten om är Hans närvaro och trygghet. Jag vet inte hur länge detta stadie skulle kunna pågå,,, men om jag står upp bryts det med automatik när mina ben inte håller mig uppe längre. *L*

Jag-går-in-för-landning-stadiet: Här är det kramar och närhet som gäller,,, och lugn och ro och tid att hämta sig, samla sig och ”vakna till”. Tar allt från några minuter till flera timmar, det varierar från gång till gång. Det viktiga är att man får möjligheten att landa i sin egen takt och jag har en mycket klok Master som är väl medveten om detta. *L*

Med ironi och en stor portion humor

BDSM-stilar på nätet och i verkliga livet
”Min-fru-förstår-mig-inte-Dominanten”: Det enda denne person ”vet” om BDSM-världen är att alla undergivna springer omkring halvnakna, ständigt är kåta och aldrig säger nej till sex. Har därför bestämt sig för att bli Dominant och har alltid ovetande partner.
”Karl-hatar-Dominan”:Är egentligen inte Dominant utan vill bara hämnas på alla karlar som gjort henne besviken här i livet. Är bitter, hård och förgrämd och byter slavar som vi andra byter trosor eftersom ingen karl i världen egentligen duger åt henne.
”Jag-hatar-mitt-liv-ugis”:Existerar enbart som cyber-undergiven, beskriver sig själv som en 24-årig blondin med D-kupa, men är egentligen en 45-årig långtradarchaufför med ölmage.
”Inbillnings-suben”:Vill förtvivlat gärna vara undergiven för det verkar så kvinnligt och vackert, men motsäger sig varje försök till Dominans och sätter sig ständigt på tvären. En mardröm för varje Master.
”Störst-bäst-och-vackrast-Dominanten”:Han vill bara en sak. Att du dyrkar marken han går på!! Vad han än säger och gör ska du tycka han är bäst och tindra beundrande med ögonen annars är du ingen ”äkta” undergiven.
”Paragrafryttar-Mastern”:Här är det regler som gäller! Regler, regler, regler! Det spelar ingen roll om reglerna inte går att kombinera med en fungerande vardag, huvudsaken är att man har dom, i massor! Syns oftast med en svart bok i handen.
”Det-är-du-som-bestämmer-men-slavinnan:Lite lik inbillningssuben ovan men inte lika tydlig. Är mycket diplomatisk i sitt sätt att smita undan dominanssituationer. Har alltid en invändning mot att lyda och skyller på allt från skoskav till världspolitiken för att slippa undan. Expert på att lägga huvudet på sned och titta bedjande.
”Ultra-macho-Mastern”:Han är Dominant för att det är häftigt och coolt. Dominansen syns framför allt på kinkyfester och liknande tillställningar där han har publik. I hemmets lugna vrå ligger han helst på soffan, dricker bärs och ser på tv.
”Jag-är-ett-offer-slavinnan”:Hon träffar aldrig den rätte Mastern utan råkar alltid ut för elände. Kan bero på att hennes metod alltid är den samma – hon blir eld och lågor över en ny bekantskap på nätet, stämmer träff två dagar senare, låter sig bli bunden första träffen, överlåter sin ekonomi efter en månad, flyttar ihop efter två och gråter stora tårar då det hela går åt pipan efter ett halvår. Har en tendens att senare bli en ”Karl-hatar-Domina”.
”Jag-är-guds-gåva-till-mannen-slavinnan”:Sitter högre på sin piedestal än vad nån Master nånsin kan nå upp till. Låter sig nådigt Domineras om han är tillräckligt ödmjuk. Pratar ofta och gärna om hur enorm hennes gåva av undergivenhet är så att Dominanta män får dåligt samvete om de inte uppskattar henne dygnets alla minuter.
”Mulliga-mansgris-Mastern”:
Kallar sig Dominant men är egentligen bara lat! Han vill inte ta ansvar för nån slavinna, han vill ha en hushållerska som kan sköta markservicen som hans mamma alltid gjorde. Är verklighetsfrämmande och drömmer dagligen om femtiotalistiska hemmafruar.

Äkta, oäkta, rätt, fel och diverse trams

Under de år jag varit aktiv i BDSM-världen har jag hört diverse struntprat om hur en ”äkta” undergiven skall vara. Det gäller då väldigt mycket yttre attribut.Som t ex att en ”äkta” undergiven:
,,, -är alltid rakad och bär kjol utan trosor. (Hur kul är det när det är 20 minusgrader ute?),,, -bär alltid ett svart läderhalsband. (Iaf skulle min morsa titta mysko på mig om jag gick med ett sånt till vardags!),,, -tilltalar aldrig sin Master med du. (Det skulle kännas som att jag snackar med kungen varje gång jag vill prata med Honom!),,, -sitter alltid på golvet vid Masters fötter. (Barna skulle titta väldigt undrande och dessutom är det inte särskilt bekvämt!),,, -ber alltid om lov för allt hon vill göra inkl. toabesök. (Master skulle få spader på mig om jag skulle ringa Honom på jobbet varje gång jag behöver pinka!),,, -inte talar förrän hon fått lov till det. (Tänk vad mkt info min Herre skulle missa då?),,, -m.m.
Likaså har jag fått höra att en ”äkta” Master,,,,,, -alltid håller sin undergivna om handleden istället för handen när de är ute och går. (Verkar obekvämt!),,, -alltid går på samma sida om sin slavinna (om det är höger eller vänster har jag glömt för längesen *S*). (Varför?? Inte en susning!!),,, -aldrig nedlåter sig att göra uppgifter som den undergivna kan utföra som t ex matlagning, strykning och annat.  (En bra karl reder sig själv! Och vem behöver en Master med tummen mitt i handen?)
Visst kan yttre attribut vara läckra!!! Jag bär med stor stolthet Masters halsband –ett mer diskret till vardags och ett mer utmärkande till kinkyfest. Jag rakar mig gärna för att Han vill ha det så. Jag kan njuta oerhört av att sitta på golvet vid Hans fötter!Men det är inte där kärnan i Dominans och undergivenhet ligger! Det finns i din hjärna och din själ!! Och finns det inte där så hjälper ingenting av alla de där detaljerna för då blir det bara platt fall i sista ändan ändå!
Du, som person, är bara äkta när du är dig själv fullt ut! När du känner att just detta är rätt, när du är med i det som händer till både kropp och själ,,, Andra må tycka vad de vill. Att sätta ramar, regler och gränser för vad som är rätt och fel i BDSM visar bara på en oerhörd osäkerhet som gör att man måste etikettera för att hitta trygghet eftersom den inte finns inom en!Att försöka bestämma vad som är äkta och oäkta är att försöka klamra sig fast vid en räddningsplanka som inte finns.
För eftersom vi alla är individer och olika är vårat sätt att utöva BDSM det samma,,,, individuellt och olika,,, -och vet du? Det finns inga rätt och fel. Det finns bara du och det som stämmer för dig!! Och det är inte det samma som det som stämmer för andra.

Tankar i natten

 

Bunden,,, utan rep eller bojor Av bara din person, din utstrålning, din röst och blick Vet inte vad som händer eller hur du gör Vet bara att jag lyder automatiskt, naturligt, självklart För att jag vill, för min känsla för dig, för att det känns bra och för att jag kan vara jag. Och det gör mig så glad!

BDSM enligt beh-aga - Prestige kontra humor

Under min tid i den här världen har jag sett väldigt mycket prestige och det är ingenting som jag tycker är positivt. Många verkar använda BDSM som nåt slags ”spel för gallerierna” för att hävda sig, få uppmärksamhet och visa upp sig.

BDSM är inte någon slags tävling där det gäller att vara den hårdaste Dominanten eller den undergivna som klarar mer smisk och pisk än alla andra! BDSM i sig är häftigt men det innebär inte att du är häftig för att du utövar det.

När man ser en Dominant som under en tillställning piskar sin undergivna men tittar mer på åskådarnas reaktioner än den undergivnes så kan man undra hur seriös den Dominanten är?

Det är också dessa ”uppvisningsdominanta” som oftast anser sig veta vad som är ”äkta” och ”riktig” BDSM och som ser ner på andra som lever ut sin läggning på andra sätt.

Låt dig inte imponeras av deras fasader. Deras Dominans är oftast som en ballong – en vacker yta men utan innehåll.

Var dig själv, njut av de bitar inom BDSM som tilltalar dig och skit i vad andra anser om det!

Och glöm inte skrattet och humorn! Jag menar inte att en session ska utvecklas till någon slags trams och flams, men det händer ibland dråpliga saker.

T ex har du bundit fast din undergivna med bojor och benspridare och tänker ägna dig åt lite delikata lekar när hon ligger där utlämnad,,, -då släpper hon en brakare! Eller den undergivna ligger fastspänd i sängen och får pisk när plötsligt sängbenen viker sig och det blir kaffeved av alltihop!

Sån är vardagen, så kan BDSM irl vara. Se det inte som misslyckande och känn dig inte som en dålig Dominant eller undergiven för det. Bjud på dig själv och skratta åt tokigheter tillsammans. Njut, låt dig svepas med av allt det härliga i BDSM och ha roligt!

BDSM enligt beh-aga - Att avsluta en D/s-relation

Om och när man kommer till detta att man vill avsluta en relation som bygger på ”livsstils-BDSM” måste man tänka sig noga för hur man går till väga!

Ett sånt här förhållande skapar ett beroende mellan parterna, som går djupare än i andra relationer. Att tvärt bryta förhållandet leder oftast till en krasch för båda eller ena parten.

Som jag ser det är den undergivna särskilt utsatt här, även om den Dominante förstås också kan krascha. Men den som är undergiven har ofta skapat sig ett större beroende av den Dominante, än tvärt om. Den undergivna har ofta släppt all kontroll, lämnat ut sig och gjort sig sårbar inför sin Dominant. Att bara lämna denna person vind för våg, är både grymt och oseriöst! Den som är undergiven ska då plötsligt klara sig helt och hållet på egen hand, fatta alla beslut själv och detta i ett tillstånd av kanske chock och oerhörd saknad. Att bli lämnad så leder ofelbart till en rejäl krasch som tar mycket lång tid att bearbeta.

Försök, om möjligt, att ”trappa ner” och ”fasa ut” förhållandet och beroendet. Var rak och ärlig med att du vill avsluta relationen, men håll kvar kontakten så länge det behövs för att din partner ska klara av att ”stå på egna ben”.

BDSM enligt beh-aga - BDSM och droger

Detta är ingen bra kombination! Droger har ingen plats i BDSM-världen,,, heller.

Alkohol kan funka i måttliga mängder, men det skönaste är ofta att bli ”hög” på upplevelsen istället. Ha således inte en session med någon som är tydligt berusad. Risken är alltid att omdömet sviktar och att signaler och kroppsspråk funkar sämre.

Sen är det självklart skillnad på ett par som känner varann väl och kan bedöma varandras ”berusningsgrad” eller två som träffas och leker för första gången på nåt party. Men ta det säkra före det osäkra och använd ditt omdöme! Vill du dricka mycket alkohol så gör det, vill du leka så gör det också,,, men inte samtidigt!

BDSM enligt beh-aga - Kontrakt

Inom BDSM-världen förekommer ibland s k slavkontrakt.

Ett sådant kontrakt kan innehålla regler och skyldigheter för den undergivna och den Dominanta och kan vara utformat på flera olika sätt.

Du, som är ny i den här världen, bör veta att ett kontrakt vare sig är allmänt vedertaget eller nån slags regel! Ett kontrakt upprättas om BÅDA parter vill ha det så. Det är inte på något vis juridiskt bindande och det ska upprättas med bådas samtycke. Innehållet i kontraktet ska vara en ömsesidig överenskommelse och inget du känner dig tvingad att gå med på.

Så om någon Dominant hävdar att du skall skriva under ett kontrakt därför att ”det är så det skall vara”, så köp inte det rakt av!  Ett kontrakt är absolut ingen nödvändighet och det går alldeles utmärkt att ha en relation utan det. Däremot kan det vara en läcker symbolik i att ha ett kontrakt och att skriva ett sådant kan vara ett sätt att fördjupa relationen.

BDSM enligt beh-aga - Bestraffningar

Om detta finns hur många åsikter som helst! En del vill inte ha med bestraffning alls i sin relation, andra tycker det är en krydda och åter andra vill ha med det men inte sträva efter det.

Vissa hävdar att iskall tystnad och undanhållande av smisk är den bästa bestraffningen. Jag accepterar att vissa tycker så men för andra kan denna sorts bestraffning vara förödande!.
Få saker kan vara så nedbrytande för en relation som att visa likgiltighet och nonchalans mot sin partner!

Må så vara att jag älskar smisk och pisk, men pisk utan uppvärmning, i vetskapen om att det är bestraffning för att jag gjort nåt dumt är banne mig ingen njutning!  En bestraffning kan, för vissa, signalera att den Dominante i fråga bryr sig, att han gör nåt åt situationen, att han vill att allt ska bli bra igen.

Men alla fungerar vi olika. Jag är fullt medveten om att det finns undergivna som lockas av kallsinnighet och nonchalans och där den Dominantes likgiltighet verkligen har positiv effekt. Som sagt, det finns inget facit! Det som funkar för dig funkar inte för mig och vice versa!

För vissa fungerar inte bestraffningar alls och är inte lockande över huvud taget. För en sån person kan en bestraffning vara en katastrof.

BDSM enligt beh-aga - Att krascha

Att krascha är ett begrepp inom BDSM-världen. Det innebär en mer dramatisk reaktion än vanligt efter t ex en session.

En krasch kan se ut på olika sätt men den innehåller så gott som alltid känslor som anses negativa vid första anblicken. Skam, skuld, sorg, ilska, gråtattacker, irritation, nedstämdhet är exempel på sådana känslor.

Kraschen kan komma timmar eller ibland dagar efter en session.

Detta kan förstås bero på att sessionen i sig varit misslyckad, att omhändertagandet under och efter sessionen varit bristfälligt, men en krasch kan även uppstå efter en, till synes, lyckad session.

Så är det med BDSM, man kan inte alltid förutsäga vilka känslor som kommer att uppstå och vad en session väcker.

Det absolut viktigaste vid en krasch är (återigen) kommunikation! Den som kraschar behöver prata med sin partner, få omtanke, tröst, förståelse och bli lyssnad på. Om inte partnern eller personen man haft en session med finns tillgänglig (det borde inte hända, men det gör det!) så får man söka tröst hos vänner som förstår vad man går igenom.

En krasch som hanteras rätt kan leda till positiva känslor, insikter och utveckling och behöver därför inte vara enbart negativ. 

P g a att det alltid finns en risk för krasch och för att du aldrig vet när en eventuell krasch kommer är jag personligen skeptisk till ”cyber-dominans” och sessioner med nån som har ovetande partner. Men vet du att du även i dessa relationer kan nå den Dominante i alla lägen är det förstås en annan sak.

BDSM enligt beh-aga - Domspace och subspace

Rubriken anger två uttryck som då och då förekommer i BDSM-världen.

Det finns olika beskrivningar av dessa och jag kan bara ge min version.

Subspace:

Detta är ett tillstånd som man som undergiven kan komma in i. Oftast sker det under en session av mer fysiskt slag, men det finns också de som går in i subspace av enbart psykisk dominans. Det är ett tranceliknande tillstånd med förändrad verklighetsuppfattning, där det känns som om man svävar omkring, totalt avslappnad och tillfreds med tillvaron. Man blir okänslig för smärta, vilket är viktigt för den Dominante att veta och man har som regel svårt att ens klara av att säga ett stoppord vid behov! Därför är den Dominantes förmåga att läsa kroppsspråk oerhört viktigt här. Vad som också är viktigt är att låta den undergivna ”landa” ordentligt efter att ha varit i subspace. Man måste få tid på sig att ”komma tillbaka” till verkligheten.

Domspace:

Detta innebär motsvarande tillstånd hos den dominante. Detta tillstånd brukar yttra sig lite annorlunda och kan under en session innebära fullkomlig och total koncentration på den undergivna. Men min erfarenhet är att dom-space inträder fullt ut hos den Dominante först efter att sessionen har avslutats! När den Dominante kan slappna av och vet att hans undergivna är ok och mår bra, då kan domspace blomma ut för fullt. Detta kan innebära lika stor medvetandeförändring och lika tranceartat tillstånd som subspace och då kan faktiskt den Dominante behöva sin undergivnas närvaro att luta sig mot.

Oavsett om man är Dominant eller undergiven är ovanstående tillstånd nåt helt underbart att uppleva!

BDSM enligt beh-aga - Kommunikation

Inom BDSM gäller det att prata, prata, prata! Det kan kännas fruktansvärt charmlöst att i början av en relation diskutera vem man är, vad man vill och vilka spärrar man har. Men tro mig, det underlättar massor!

Dels bygger det förtroende att lära känna varann så mycket som möjligt, dels förebygger man att missförstånd och problem uppstår genom att vara raka och ärliga mot varann.

Prata således med varann om längtan, önskningar, drömmar, tabun, rädslor och fobier! Själva snacket kan kännas hur oerotiskt och oromantiskt som helst, så ta det inte i anknytning till en session utan snacka först och ”lek” sen.

I en relation behöver man ha såna här pratstunder då och då. Kanske har något förändrats? Kan hända är man redo att flytta sina gränser efter en tid? Kanske är det nåt som man provat som inte kändes så bra som man trodde? Prata, men prata inte sönder! Det är skillnad på raka budskap och att älta.

Som undergiven kan man ibland uppleva det svårt att få fram sina önskemål och tankar. Man vill ogärna verka som en som ställer krav och toppar från botten. Men att inte berätta om sina funderingar är oärligt och ställer orimliga krav på den Dominanta. Det går utmärkt att berätta vad man vill på ett respektfullt sätt utifrån sina tankar utan att för den skull verka styrande eller skuldbelägga sin partner.

Här kan också den Dominante vara till hjälp genom att ställa raka frågor eller kanske införa en regel om att den undergivna skall skriva ner sina tankar eller berätta om dem. Kort sagt, skapa ett klimat som underlättar kommunikation!

Ett annat sätt för den som har svårt att kommunicera verbalt är att först formulera det man vill säga till sin partner i text. När du skrivit det du vill, skickar du detta som ett mail och när partnern läst mailet brukar det vara oerhört mycket lättare att prata om saken. För vissa är det mycket lättare att skriva än att prata och ett mail kan vara en öppning till sådant som behöver ventileras, men som annars aldrig skulle bli sagt.

Kommunikationslista

Med hjälp av den här listan kan ni kommunicera era känslor, tankar, farhågor och funderingar till varann. Vitsen är att både Dominant och undergiven skriver den och/eller utgår från den i kommunikationen. Det är inget man gör enbart i början av en relation utan listan behöver revideras många gånger allt eftersom ni och ert förhållande utvecklas!

Det här behöver jag:

Det här längtar jag efter:

Det här vill jag inte vara med om:

Det här förväntar jag mig:

Jag är känslig för:

Jag blir glad av:

Jag blir ledsen av:

Jag mår bra av:

Jag mår dåligt av:

Det här tänder jag på:

Det här är avtändande för mig:

Jag är rädd för/har fobier för:

De här situationerna, som jag själv upplevt eller hört från andra känns spännande och lockande för mig:

De här situationerna, som jag själv upplevt eller hört från andra känns negativa och inget jag vill uppleva: