fredag 31 juli 2015

Undergiven och stark

Så du är undergiven? Härligt! :)
Som undergiven behöver du vara stark! Du kommer att möta "låtsasdominanta" som tror att du går med på vad som helst bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du är "mindre vetande" bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du gör "allt", bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som påstår sig vara dominanta för att det är det du vill ha, i hopp om att få knulla.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla i evigheter...

För när du presenterar dig som undergiven på nätet får du X antal "sanningar" nedkörda i halsen. Och X antal påflugna, oseriösa personer som tror att undergivna alltid steppar omkring nakna i high heels och säger "ja" och "amen" och niger hela dagarna.

Som undergiven är du stark! Om du inte är stark utan tror att "du får vad du förtjänar" är du inget annat än en dörrmatta. Ingen människa förtjänar att vara en dörrmatta. Därför är du stark. Stark nog att skilja agnarna från vetet. Stark nog att märka skillnad på någon som vill dig väl och någon som vill utnyttja dig.

Är du oerfaren kommer du att göra misstag. Länge. Se dessa misstag som lärdomar. Att du blir behandlad som skit och pannkaka beror inte på att du är en dålig person. Det beror på att andra är egotrippade och hänsynslösa! Lär dig, bryt ihop, kom igen och gå vidare.

De som bara ser till sin egen vinning kommer alltid att finnas. Acceptera det. Gilla läget. Släpp taget och gå vidare.

Du är stark. Du vet vad du vill. Se till att få det. Och var dig själv nog.

Först när du älskar dig själv, förlåter dig själv och accepterar dig själv, kan du ta emot dominans som den bör tas emot. Som en gåva från någon du respekterar. Som en gåva av omtanke och kärlek.

Du är inte underlägsen för att du är undergiven. Du är du. Och du förtjänar att bli behandlad med respekt och omtanke!

Tillit...igen

Jag vet inte hur många texter jag skrivit om tillit genom åren, men det är ett viktigt ämne.
Hade nyligen ett samtal med en annan undergiven där tillit återigen kom upp.

Tillit är svårt och ändå så självklart!
Utan tillit går det inte att bygga en riktigt bra relation. Den blir liksom aldrig helt fullständig.
Tillit måste vara ömsesidig och tvåvägs.
Den måste förtjänas och det är inte gjort i en handvändning. Och den enda vägen till att förtjäna den är att vara öppen och ärlig och visa att man är en person att lita på. Tillit infinner sig inte per automatik utan måste jobbas fram.

Förmågan att känna tillit påverkas förstås mycket av det man har i bagaget. Har man blivit sviken och bedragen i livet kan tilliten sitta långt inne.
Men nånstans måste man också göra valet att känna den. Besluta sig för att ha tillit. Tillit är en risk man tar, som att spela på lotteri, fast med större vinster eller värre konsekvenser beroende på om det blir "vinst" eller inte.

Den allra viktigaste tilliten, har jag insett, är tilliten till sig själv! Att vad som än händer en i livet har man sin självtillit att falla tillbaka på. Ibland kan jag tänka på de gånger livet har klubbat mig och känna stark rädsla för att det ska hända igen.
Men jag ser också styrkan i att jag har rest mig och gått vidare varje gång. Så jag litar på att jag klarar även kommande smällar!

Den enorma lilla skillnaden

Läste lite på nätet i morse. En kvinna skrev om dagen idag. Om en skolavslutning hon såg fram emot. Men också om att hon var orolig och nervös för hon hade glömt fixa kaffe till sin man i morse och nu undrade hon vad som skulle hända när han kom från jobbet.
Läckert va? Tänk 24/7, slarvig undergiven, pirrigt nervös hela dagen, bestraffning på kvällen. Kanske smisk?

Ursäkta om jag avbryter dina fantasier nu.

Det kunde varit läckert om jag läst det på Darkside, men det var skrivet i en sluten grupp på ett av våra största sociala medier och hon var orolig och nervös på allvar. Inget pirrigt spännande, ingen skräckblandad förväntan och förtjusning.
Däremot en skräckfylld väntan på mannens hemkomst, en förstörd dag, rädsla, oro, osäkerhet och sorgsenhet.

Min magkänsla skrek varningssignaler lång väg...

Den enorma lilla skillnaden är samtycket.

Var rädda om varann!