Tillit...igen

Jag vet inte hur många texter jag skrivit om tillit genom åren, men det är ett viktigt ämne.
Hade nyligen ett samtal med en annan undergiven där tillit återigen kom upp.

Tillit är svårt och ändå så självklart!
Utan tillit går det inte att bygga en riktigt bra relation. Den blir liksom aldrig helt fullständig.
Tillit måste vara ömsesidig och tvåvägs.
Den måste förtjänas och det är inte gjort i en handvändning. Och den enda vägen till att förtjäna den är att vara öppen och ärlig och visa att man är en person att lita på. Tillit infinner sig inte per automatik utan måste jobbas fram.

Förmågan att känna tillit påverkas förstås mycket av det man har i bagaget. Har man blivit sviken och bedragen i livet kan tilliten sitta långt inne.
Men nånstans måste man också göra valet att känna den. Besluta sig för att ha tillit. Tillit är en risk man tar, som att spela på lotteri, fast med större vinster eller värre konsekvenser beroende på om det blir "vinst" eller inte.

Den allra viktigaste tilliten, har jag insett, är tilliten till sig själv! Att vad som än händer en i livet har man sin självtillit att falla tillbaka på. Ibland kan jag tänka på de gånger livet har klubbat mig och känna stark rädsla för att det ska hända igen.
Men jag ser också styrkan i att jag har rest mig och gått vidare varje gång. Så jag litar på att jag klarar även kommande smällar!