Fem nycklar till pleaser-subs

Denna text har jag inte själv skrivit, men jag tycker den är mycket klok och talande. Efter godkännande av skribenten publicerar jag den därför med glädje här i bloggen. Författarens nick är subuccus på Darkside. Äras den som äras bör! :) 

"En guide till hur du undviker de fem viktigaste fallgroparna när det kommer till undergivna pleasers.

Pleaser är en benämning för en typ av person(lighet) som har som högsta mål att göra den andra parten nöjd. Det kan ta sig uttryck genom att serva, överraska, uppnå alla uttalade eller outtalade mål på bästa sätt (och gärna överskrida dem) och/eller tjäna den andra parten utan att den andra parten egentligen kräver det. Även om det kan förekomma både pleaser-dominanta och pleaser-subs, kommer den här texten fokusera på den undergivna pleasern (i texten kallad pleaser-sub) och hur man som dominant bäst undviker fallgropar som kan skada. En pleaser-sub ligger på andra änden av skalan från brat-typen av sub. Där en brat behöver bli tvingad/övertalad att lyda och tjäna, är det pleaserns högsta önskan att få göra det. En pleaser-sub som har funnit tillit till den dominanta, kommer alltid göra sitt yttersta för att tjäna och göra den dominanta stolt -i alla lägen. Utöver att känna till detta, finns några saker som den dominanta kan behöva veta för att inte ovetandes hantera sin pleaser-sub på ett för denne destruktivt sätt. (Uppenbart är att alla typer av undergivna har olika behov och samma metod som fungerar på t ex en brat fungerar inte nödvändigtvis på en pleaser. Naturligtvis föreligger också skillnader mellan individer, och den här guiden ska läsas som ett generellt dokument att utgå ifrån för vidare dialog med relevant partner.) Extremt tydlig kommunikation Förväntningar är en pleaser-subs akilleshäl, i många fall. Finns det inga eller outtalade förväntningar på pleasern, kommer hen att själv hitta på och försöka uppfylla vad hen tror den dominanta önskar. Behöver det sägas att de egenpåhittade förväntningarna blir långt mer ambitiösa än vad den dominanta rimligen skulle tänkt sig? En pleaser utan tydliga ramar och/eller tydligt uttryckt vad som förväntas kommer att vrida ut och in på sig själv i sina försök att göra rätt, utan att veta vad rätt är. Det tar mycket energi att försöka lista ut vad som är rätt samtidigt som man testar och försöker sitt yttersta i en otydlig kontext, och det kan om det får pågå ohindrat leda till att pleaser-suben “tar slut”, dvs mår dåligt och kanske kraschar när hen inte orkar upprätthålla försöken utan bekräftelse längre. Notera att en pleaser i de allra flesta fall då skulle anklaga sig själv för att ha misslyckats, trots att hen fortfarande inte vet vad som är rätt eller ett misslyckande. Tydliga förväntningar och extremt tydlig kommunikation av dessa är alltså viktigt. Se till att stänga alla möjliga kryphål där pleaser-suben skulle kunna utöka sina mål och därmed överträffa den dominantes förväntning, annars kommer det ske. Det kan vara väldigt nyttigt att inte bara uttrycka vad som förväntas, utan också vad som inte förväntas. Frustrerande för pleasern att få en övre gräns, men hälsosamt. Otydligt exempel: “Jag vill att du skaffar blommor till middagsbordet.” Tydligt exempel: “Jag vill att du skaffar blommor till middagsbordet. Du får bara hålla dig inom trädgården, och du har max fem minuter till godo. Du får inte göra något annat än plocka blommorna och sätta dem i en vas på bordet.” Inga dubbelbestraffningar Utifrån pleaserns behov av att göra rätt, blir det direkt skadligt att bestraffa en pleaser-sub som fått ett uppdrag där det inte är möjligt att göra rätt (exempelvis dubbelbestraffningar (du gör fel vad du än gör) eller omöjliga mål (“håll andan i tio minuter”)). Pleaser-suben kommer att vara mycket hård mot sig själv i de fall hen misslyckas med att göra rätt, och må lika mycket dåligt över att ha svikit den dominantas förväntning. Med den inre reaktionen i full storm, blir en bestraffning på det en bekräftelse på att det var fel och att pleasern är dålig och har misslyckats. Vissa skulle kanske se det som edgeplay att lägga in omöjliga uppdrag eller dubbelbestraffning i sin lek, men jag och andra med mig avråder starkt från det. Självbild och självförtroende hos pleaser-suben får sig en skarp törn av att misslyckas och/eller att (upplevt) svika den dominanta. Många skulle säga att det är det värsta man kan tänka sig (på ett dåligt, destruktivt sätt), som pleaser-sub. Beröm och aftercare På samma linje som ovan blir det också mycket viktigt att pleasern får veta när hen gör rätt, och bekräftas när hen har varit duktig. Att utelämna beröm och/eller bekräftelse är samma sak som att vara otydlig i sina förväntningar, och pleasern kommer bli osäker, tro att hen inte har gjort rätt eller tillräckligt, och fortsätta pusha sig själv i hopp om att få ett godkännande. Med risk för att ta slut, som nämnts ovan. En pleaser-sub är tuff och kommer att göra sitt bästa hela vägen, kommer försöka göra den dominanta nöjd in i och förbi mål, och därmed också ge i det närmaste förbehållningslöst av sig själv om så önskas. Beröm längs vägen ger ny energi och gör att pleaser-suben orkar lite till, gör lite mer och stärks i sin undergivenhet. Efteråt behöver pleaser-suben få veta att hen varit duktig och behöver omhändertagande på något plan. Vissa med fysisk omhållning och “mjuk” bekräftelse, andra med verbal återkoppling på vad hen gjorde bra och ytterligare andra med både fysisk och verbal aftercare. Ett scenario där en pleaser-sub utnyttjats hårt och där den dominanta lämnar pleasern ensam efteråt är inte ett alternativ, då pleaser-suben är mentalt och fysiskt utmattad samt har mycket nära till enorm självkritik. Det slår direkt på självkänslan (upplevelsen av att vara på riktigt värdelös) i ett sådant läge, och kommer att skada pleasern på ett dåligt sätt. Besvikelse/ilska En pleaser-sub är mycket känslig för negativa omdömen från den dominanta. Ofta är ilska ett alldeles för kraftfullt uttryck när pleasern har gjort något fel, vilket är värt att komma ihåg. Tänk på att ett misslyckande är bland det värsta som finns för en pleaser. Besvikelse från den dominanta, är därmed också en mardröm för en pleaser-sub. Det kan räcka med en blick som uttrycker besvikelse för att pleasern ska vara redo att göra vad som helst för att ställa saker och ting tillrätta. Ett uttalat “jag är besviken på dig” gör att pleasern krymper ihop inombords och tappar allt annat fokus än att göra den dominanta nöjd igen. Att låta en pleaser vänta på möjlighet till upprättelse är därför väldigt tungt som straffmetod, och bör inte pågå för länge. Pleasern kommer att själv banna sig för sitt felsteg långt mycket mer än den dominanta skulle kunna göra, och kommer ha mycket svårt att tänka på annat tills det är löst. Att ge pleaser-suben möjlighet till att rätta till eller gottgöra sitt felsteg är av yttersta vikt. Oavsett om det är ett fysiskt straff, att göra om uppgiften eller att i samtal med den dominanta reda ut situationen, behöver det vara tydligt för pleaser-suben vad som gäller för att den dominanta ska sluta vara besviken och bevilja förlåtelse. Ofta är ett fysiskt eller åtminstone konkret straff/åtgärd lämpligt, då det blir en tydlig brytpunkt gentemot felsteget. Att använda besvikelse som dominansform har diskuterats med andra pleasers, och slutsatsen är att det passerar edgeplay, då det sänker pleaser-subens självförtroende och därmed blir direkt skadligt. Att pusha en pleaser Mot bakgrund av allt som nämnts ovan, bör den dominanta också vara mycket uppmärksam när det kommer till att pusha en pleaser-sub. Det är en tacksam typ av undergiven att pusha, förstås, och hen kommer göra allt för att vara till lags. Samtidigt betyder det att pleasern lättare än andra går över sina egna gränser utan att inse det förrän efteråt. Självklart ligger ansvaret för ens egen gränsbevakning hos en själv, men en dominant som pushar en pleaser-sub bör ta i beaktande att bevaka gränserna som en del av situationen. En pleaser-sub kommer också att anpassa sig till nya och förändrade situationer, kanske obemärkt för den dominanta. Det är en del i att vara en pleaser; att själv anpassa sig till en situation eller till de som ingår i den, snarare än att förvänta sig att något annat/någon annan ska ändra sig. I bdsm-sammanhang ger det effekten att en pleaser som blir pushad kanske inte visar tydliga tecken på ansträngning förrän efter långt gången pushning, när gränsen redan är nådd eller passerad. Målet för pleaser-suben är ju att lyckas, helst perfekt. Kom ihåg att begränsningar uppåt kan vara lika frustrerande för en pleaser-sub som att förnekas orgasm, och det kan också användas som en dominansmetod (“Du får bara göra det här. Inget annat.”) Sammanfattning En pleaser-sub är tuff, anpassar sig till det mesta och kommer alltid, alltid vilja göra den dominanta nöjd. Gärna genom att överträffa förväntningar. En pleaser-sub utan ramar eller uttalade förväntningar kommer att hitta på egna, ofta orimliga mål och kan ta slut på sig själv i strävan efter att uppnå dem. Beröm och bekräfta när pleaser-suben gör rätt. Dubbelbestraffa inte och sätt inte upp omöjliga mål för en pleaser-sub; ge pleasern möjlighet att göra rätt i alla uppdrag. Det absolut värsta för en pleaser-sub är att ha gjort den dominanta besviken. Utnyttja inte det, och om det händer ,se till att låta pleaser-suben gottgöra det på ett tydligt sätt. Pusha en pleaser-sub med medvetenhet; håll lite extra koll på när eventuella gränser närmar sig. Pleaser-suben kanske inte kommer vara i stånd att vilja stoppa om ett mål upplevs vara inom räckhåll, även om det är på andra sidan gränsen. En pleaser-sub vill tjäna den dominanta i alla lägen, och är därför mycket givande att lära upp och forma (oavsett område). Lycka till!"

Undergiven och stark

Så du är undergiven? Härligt! :)
Som undergiven behöver du vara stark! Du kommer att möta "låtsasdominanta" som tror att du går med på vad som helst bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du är "mindre vetande" bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som tror att du gör "allt", bara för att du är undergiven. Du kommer att möta de som påstår sig vara dominanta för att det är det du vill ha, i hopp om att få knulla.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla i evigheter...

För när du presenterar dig som undergiven på nätet får du X antal "sanningar" nedkörda i halsen. Och X antal påflugna, oseriösa personer som tror att undergivna alltid steppar omkring nakna i high heels och säger "ja" och "amen" och niger hela dagarna.

Som undergiven är du stark! Om du inte är stark utan tror att "du får vad du förtjänar" är du inget annat än en dörrmatta. Ingen människa förtjänar att vara en dörrmatta. Därför är du stark. Stark nog att skilja agnarna från vetet. Stark nog att märka skillnad på någon som vill dig väl och någon som vill utnyttja dig.

Är du oerfaren kommer du att göra misstag. Länge. Se dessa misstag som lärdomar. Att du blir behandlad som skit och pannkaka beror inte på att du är en dålig person. Det beror på att andra är egotrippade och hänsynslösa! Lär dig, bryt ihop, kom igen och gå vidare.

De som bara ser till sin egen vinning kommer alltid att finnas. Acceptera det. Gilla läget. Släpp taget och gå vidare.

Du är stark. Du vet vad du vill. Se till att få det. Och var dig själv nog.

Först när du älskar dig själv, förlåter dig själv och accepterar dig själv, kan du ta emot dominans som den bör tas emot. Som en gåva från någon du respekterar. Som en gåva av omtanke och kärlek.

Du är inte underlägsen för att du är undergiven. Du är du. Och du förtjänar att bli behandlad med respekt och omtanke!

Tillit...igen

Jag vet inte hur många texter jag skrivit om tillit genom åren, men det är ett viktigt ämne.
Hade nyligen ett samtal med en annan undergiven där tillit återigen kom upp.

Tillit är svårt och ändå så självklart!
Utan tillit går det inte att bygga en riktigt bra relation. Den blir liksom aldrig helt fullständig.
Tillit måste vara ömsesidig och tvåvägs.
Den måste förtjänas och det är inte gjort i en handvändning. Och den enda vägen till att förtjäna den är att vara öppen och ärlig och visa att man är en person att lita på. Tillit infinner sig inte per automatik utan måste jobbas fram.

Förmågan att känna tillit påverkas förstås mycket av det man har i bagaget. Har man blivit sviken och bedragen i livet kan tilliten sitta långt inne.
Men nånstans måste man också göra valet att känna den. Besluta sig för att ha tillit. Tillit är en risk man tar, som att spela på lotteri, fast med större vinster eller värre konsekvenser beroende på om det blir "vinst" eller inte.

Den allra viktigaste tilliten, har jag insett, är tilliten till sig själv! Att vad som än händer en i livet har man sin självtillit att falla tillbaka på. Ibland kan jag tänka på de gånger livet har klubbat mig och känna stark rädsla för att det ska hända igen.
Men jag ser också styrkan i att jag har rest mig och gått vidare varje gång. Så jag litar på att jag klarar även kommande smällar!

Den enorma lilla skillnaden

Läste lite på nätet i morse. En kvinna skrev om dagen idag. Om en skolavslutning hon såg fram emot. Men också om att hon var orolig och nervös för hon hade glömt fixa kaffe till sin man i morse och nu undrade hon vad som skulle hända när han kom från jobbet.
Läckert va? Tänk 24/7, slarvig undergiven, pirrigt nervös hela dagen, bestraffning på kvällen. Kanske smisk?

Ursäkta om jag avbryter dina fantasier nu.

Det kunde varit läckert om jag läst det på Darkside, men det var skrivet i en sluten grupp på ett av våra största sociala medier och hon var orolig och nervös på allvar. Inget pirrigt spännande, ingen skräckblandad förväntan och förtjusning.
Däremot en skräckfylld väntan på mannens hemkomst, en förstörd dag, rädsla, oro, osäkerhet och sorgsenhet.

Min magkänsla skrek varningssignaler lång väg...

Den enorma lilla skillnaden är samtycket.

Var rädda om varann!

Tillit

Det talas mycket om hur viktigt tillit är inom BDSM och så är det naturligtvis. Men tillit är viktigt i alla sorters relationer, tycker jag. Hur som helst pratas och skrivs det mycket om att bygga tillit och känna tillit, men väldigt lite om vägen dit och vad som ökar och minskar tilliten. Här är mina tankar om detta.

För det första kan man känna/inte känna tillit på många olika plan, vissa oändligt mycket viktigare än andra. Jag kan känna stor tillit till en persons förmåga att laga mat, medan jag inte alls har tillit till samma persons förmåga att köra bil t ex. :) Såna "små" saker spelar som regel mindre roll, det finns alltid relativt enkla lösningar på detta.

Men i ett förhållande, i en kärleksrelation är det tillit på ett högre plan och i större sammanhang som är viktig för att samspelet ska fungera bra.

För det första krävs det att båda parter VÄLJER att känna tillit. Kan man verkligen välja det? Ja, jag tycker att det är ett val man har så länge det inte gäller en partner där alla varningsklockor ringer på högsta volym. Att välja tillit kan vara svårt, särskilt om man råkat ut för besvikelser och svek tidigare. Då gäller det att ha i åtanke att en ny partner INTE är samma person som den som svikit förut utan det handlar om att ge en ny människa en chans. För om man hela tiden är misstänksam går man inte all in i relationen utan gör det med reservation och då får man heller inte ut mer än vad man ger. Om man blir sviken ännu en gång då? Ja, då blir man det! Det är smällar man får ta, det är så livet är. Men att leva i samspel med andra utan att våga känna tillit är liksom inget bra alternativ.

En annan sida av myntet är hur man SKAPAR tillit för sin partner. Detta är åxå bådas ansvar. Tillitens mamma och pappa heter öppenhet och ärlighet. Tillitens fiende är att vara hemlighetsfull.

Allt man gör, kanske saker man inte ens själv tänker på, som kan uppfattas "hemlighetsfulla" motverkar tilliten. Att öppet och ärligt berätta hur läget är, hur man mår, varför si och så, vilka tankar man har, vad man vill och önskar befrämjar tilliten. Att vända ryggen till och smussla med sin mobil, att släcka ner sidor på datorn när partnern närmar sig t ex,,, kan vara något man inte ens tänker på och gör av gammal vana, men är exempel på sånt som kan sätta ordentliga käppar i hjulet för tilliten. Eller åxå gör man sånt för att man verkligen har något att dölja och då kanske man ska ta sig en allvarlig funderare över sin relation och sin partner! Men då är vi inne på ett annat område. :)
Det kan ju åxå vara så att man hemlighåller vissa saker för att skydda sin partner. Men i så fall visar man ju bristande tillit till partnerns förmåga att hantera detta.
Även saker som hemlighålls utan att man tror att det märks, lyser ofta igenom som något diffust som blir till hinder för tilliten.

Får man inte ha några hemligheter då? *S* Jo, naturligtvis! Det finns saker som är mindre viktiga och som egentligen inte påverkar tilliten alls. Om du t ex har en fantasi som du ändå inte har planer på att leva ut, kan du ju lika gärna behålla den som din lilla hemlighet. :) Om du har en passion för isglass och äter det i hemlighet av nån anledning spelar det heller ingen större roll. *S* Men när du känner något, vill något, behöver något eller känner att du bara måste göra något du inte kan berätta för din partner,,, då ska du fråga dig själv vad du visar för tillit och hur detta påverkar hela relationen. För tillit är ett måste för en bra relation,,, och därmed ärlighet och öppenhet åxå!

Jag hade en gång en diskussion med en man som påstod sig vara dominant om just detta med tillit. Jag försökte förklara att man inte vinner någon som helst tillit på att vara hemlighetsfull. Han, å sin sida, påstod att det faktum att man var undergiven gjorde att man skulle visa tillit till sin dominant oavsett! Ehhh,,, nej,,, det funkar inte så! *S*Så, det är med tillit som så mycket annat,,, ju mer du ger desto mer får du tillbaka. Ger du av dig själv, ger du din öppenhet och ärlighet och vågar visa den du verkligen är får du det samma tillbaka,,, ofta, men inte alltid.

Tillit är inte det lättaste. Det är sant som det sägs att den kan ta år att bygga upp och en sekund att rasera. Och det gäller för båda parter att tänka på att både visa varann tillit och agera så att man hjälper varandra att känna denna tillit.

Ärlighet och öppenhet

Rubriken anger två faktorer som är oerhört viktiga, inte minst i en BDSM-relation! Jag återkommer ofta till dessa både vad det gäller kommunikation och förhållandet i stort.

För mig innebär ärlighet och öppenhet att kunna berätta allt för min partner och att hålla fast vid det som båda vill i relationen, likaväl som att undvika det som båda INTE vill. I stort som i smått,,, alltid.

Ordspråket "det man inte vet har man inte ont av" är inte gångbart här, tycker i alla fall inte jag. För varje sak du gör, som din partner inte vet om och du inte kan berätta om, lägger du en sten på muren mellan er. Även om det aldrig kommer fram (fast ofta gör det ju det) skapar varje sån sak en ökad distans mellan er och förhindrar intimitet och närhet. För även om det är omedvetet, har du något att dölja drar du dig undan lite.
Så det du inte kan göra inför ögonen på din partner kan du inte göra alls, anser jag. Och det du inte kan säga till din partner blir fler stenar på muren. Det är det som är ärlighet och öppenhet i grunden för mig.

Inte enbart att SÄGA att det är viktigt att vara ärlig,,, utan att verkligen vara det åxå på alla plan.

24/7

För att jag är bekväm av mig benämns den Dominante som han och den undergivna som hon nedan.

En 24/7-relation är ett åtagande från båda parter. Det är en överenskommelse som ger fördelar för den som gillar konceptet, men det innebär även en hel del ansvar.

Det finns inga standardmallar utan vad förhållandet ska innebära är upp till de två som ska leva i det. Således krävs kommunikation och förhandlingar innan man kastar sig in i det hela.
Det kan låta finfint att pojke träffar flicka och båda vill ha 24/7 men vad detta innebär för den ene respektive den andre kan vara två helt olika saker!

24/7 kan låta så jävla häftigt för den som aldrig provat. "Åh, hon är undergiven och gör som han vill, han kan ha sex när som helst!" Eller?
Tja, det är ju förvisso inte osant. *S*
Men om man tror att det är allt 24/7 handlar om bedrar man sig grundligt! Visst handlar 24/7 om sex! Men åxå om så mycket annat,,, som att skapa dynamik och spänning i relationen t ex.

En sån här relation innebär att båda uppfyller sina överenskomna åtaganden ALLTID!
24/7 pågår, som framgår av namnet, dygnet runt, i vardag som fest.
Det innebär att den undergivna gör det hon tagit på sig att göra och är sådan hon gett sitt medgivande till att vara utifrån hennes dominants önskemål - ALLTID!
Och det innebär att den dominante ansvarar för det som är överenskommet att han ska ansvara för och beter sig så som avtalat är - ALLTID!

24/7 innebär just det - ALLTID. Antingen man känner för det eller inte. För vem är på topp jämt? Och självklart ska man göra avsteg om det finns verkliga skäl till det, t ex sjukdom. Självklart ska man ha förståelse för om partnern inte orkar av någon anledning. Men argumentet "jag har inte lust" är inget alternativ här, för då faller det hela.

Det fina i kråksången är dock att det man kommer överens om är ju sånt man i grunden gillar och därför kan en situation vändas från ett "jaha" till ett "YES!" på ett ögonblick och solen börjar lysa över en grå dag. :)

24/7 är inget du kan stänga av och sätta på när det passar dig för då är det ju inget 24/7 eller hur? Då är det snarare "jag har BDSM när jag känner för det, annars är jag vanilj". :D

24/7 är ett sätt att anstränga sig för varann, att hålla gnistan i förhållandet vid liv, att visa omtanke om varann fast på olika sätt. För att lyckas med detta krävs engagemang och vilja från båda håll, för så snart man börjar slappa och tar det hela lite med en klackspark knackar vardagsslentrianen på dörren.

Att åta sig att leva så är kärlek,,, absolut kärlek, tycker jag.